Som många andra tjejer var jag på bio förra veckan med en av mina bästa kompisar och såg på den nya, omtalade fortsättningen på Twilightserien, nämligen New Moon. Inte helt oväntat var biosalongen i princip fullproppad med exalterade tjejer som ständigt bedårades av den ena manliga skådespelaren efter den andra, vilket gjorde att jag inte kunde undgå att lägga märke till hur fascinerade alla var av deras utséenden även fast vissa av dem till och med satt bredvid sin pojkvän.

Bara för att ta min kompis som exempel, så har många tjejer ”förälskat sig” i Robert Pattinson och Taylor Lautner som spelar Edward Cullen och Jacob Black i filmen, trots att de aldrig ens träffat killarna. Okej, att ha en idol kanske inte är någonting nytt eller speciellt i sig, men all den hysteri som finns just nu om skådespelarna kanske är en aning ytlig, eftersom man bara ser till deras utséenden och inte till vilka personer de egentligen är. 

Om vi bara tänker till oss själva så vill vi ju helst bli omtyckta för den personlighet vi har och inte enbart gå grund av hur vi ser ut, vilket jag själv håller mig till när jag träffar människor i största allmänhet. För mig är en kille inte snygg utan en personlighet som gör honom snygg, vilket gör att jag inte kan se upp till någon som jag aldrig ens träffat och som jag förmodligen inte får möjlighet att göra heller.

Visst, alla har väl rätt att tycka människor är snygga och fantisera om att en dag få träffa dem, men är det egentligen inte viktigare att se till de människor man har runt omkring sig som verkligen betyder någonting för en?